Bekantskapen med EMDR har förändrat min bild av vad som är möjligt att förändra med psykoterapi och för vilka psykoterapi kan vara hjälpsamt. EMDR är en transdiagnostisk behandlingsmetod, med starkt forskningsstöd. Modellen bygger på tanken att vi påverkas av det vi varit med om och att minnen behöver lagras på ett adekvat sätt i vårat minnesnätverk för att vi ska kunna leva med våra erfarenheter på ett sätt som inte ställer till det i våra nuvarande relationer eller liv. När saker hänt i våra liv som inte borde ha hänt (ex mobbing, våld, sexuella övergrepp, hot eller skammande) eller när saker som borde ha hänt inte har hänt, (ex omsorg och känslomässigt stöd av föräldrar) kan minnen lagras in på ett dysfunktionellt sätt som gör att de ligger och stör och triggar oss i situationer som påminner om det vi varit med om. Det kan ta sig uttryck i form av ilska, rädsla, överväldigande ledsenhet, fysiska symtom, mardrömmar eller ångest. Det kan också skapa svårigheter för oss i kärleksrelationer, i relation till våra barn eller som vuxna barn till våra egna föräldrar.
I EMDR jobbar vi i ett tryggt terapeutiskt sammanhang där du hela tiden har kontroll. Med hjälp av en bilateral stimulering, en ögonrörelse i sidled, som skapas genom att du följer terapeutens fingrar, samtidigt som minnet aktiveras, skapas en aktivitet i hjärnan som liknar det som pågår under REM-sömn och som hjälper till att bygga adekvata och funktionella kopplingar. EMDR möjliggör en bearbetning som är svår att åstadkomma enbart genom samtal och kan i bästa fall också förkorta behandlingstiden.